LifeStyleChanges

Ibland vet man inte om man ska tro på sina syntom eller bara inse att det är biverkningar från medicinen. Kanske blir det så att man längtar så mycket att man tillslut tror för mycket och blir grymt besviken över slutresultatet.

Visst hoppas man. Hoppas, håller tummarna, skojar och planerar. Tänk OM. Men ibland kommer oron, men tänk om INTE.

Så då till dessa biverkningar vs. känningar

• Ömmande bröst (javisst, mest bröstvårtorna, men klämmer man så är jag även öm i hela brösten. Dock inte att förglömma så har detta varit sedan jag började med sprutorna och det står även att de är en biverkning.)

Så då till frågan biverkning eller syntom?

• Trött/Orkeslös men egentligen sätter jag bara i gång så orkar jag ju. Visst ibland känns det som om jag skulle kunna stå och sova, men kan ju även bero på tristess. Så denna ränkar jag inte till syntom eller liknande.

• Kissar ofta. Kan ju också bero på den mängd jag dricker. Får i mig rätt mycket kaffe och än så länge så springer jag inte upp på natten förutom igår natt.

• Illamående. Jovisst, vissa mornar känns det mer än andra. Men detta har jag varit med om förr så även det räknas EJ.

Så om man nu kollar min lista över de mest kända syntomen så.. jag får nog återgå till att räkna dagar, hålla tummarna och hoppas.

Men egentligen, kan denna styrare över mänskligheten vara så grym, så han/hon skulle ge mig ett minus enbart 2 dagar innan min födelsedag.

En sak vet jag iaf och där är en biverkning jag helst skulle slippa och det är den ständiga huvudvärken. Jag hoppas så att den släpper, om inte annat så iaf om ca. 10 dagar. För då är medicineringen slut. Även den eviga väntan, längtan och oron tar slut då. Eller ja, beronde på resultatet så står oron fritt tills dess.